Jobbigt att stå emot

Just nu är det riktigt jobbigt att stå emot. Vill höra av mig. Vill "råka" skicka ett sms fel till honom. Bara höra av mig på nåt vis. Få någon form av kontakt.

Han har inte hört av sig. Och det hade i ärlighetens namn känts bättre om han åtminstone gjort det. Det hade gett mig bekräftelse. Att han tänker på mig också. Att han saknar mig.

Men det är väl det som är grejen. Han gör väl inte det. Om han hade gjort det hade han inte behandlat mig så som han gjort. Jag vet ju det. Men det ställs på sin spets nu. Och det gör ont. Så jävla ont.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Försöker hålla kursen

Sen jag åter gjorde slut i söndags har vi inte setts och jag har hållit fast vid mitt beslut. So far so good. Men det är kämpigt.

Idag har jag en dålig dag av arbetsrelaterade anledningar. Har ångest och mår sådär. Tog en stresscigg också, vilket alltid är en dålig idé. För med mitt överaktiva ångestsystem slutar det alltid med att jag får mer ångest efter en cigg. Inte ångest över att det är ohälsosamt alltså, utan för att det rent fysiologiskt triggar mitt ångestsystem.

Nåväl.

Igår ringde han. Jag klickade bort det. Kunde inte bärga mig dock utan skickade ett provokativt sms där jag skrev att "butiken är stängd. Du får stoppa kuken någon annanstans". Han svara inte och ringde inte upp igen. Det var dumt att jag inte kunde avhålla mig att skriva. Jag ska inte försöka bråka. Det håller bara vår kontakt vid liv.

Det är så svårt att bara släppa helt. Inse att det är helt jävla över och sakta försöka gå vidare. Vill så gärna klamra mig fast. Hålla kvar. Inte släppa helt. Speciellt en sådan här dålig dag, då är min styrka försämrad. Skulle han ringa idag skulle jag säkert svara. Inte orka hålla emot. Och någonstans så vill jag gärna att han ska ringa också. Bara få veta att han bryr sig. Att han saknar mig.

Det som är så jobbigt är att jag inte vet vad jag kämpar för. Är så rädd. Tänk om jag kommer få leva livet ensam. Tänk om jag inte kommer hitta en pojkvän. För det är inte som att livet blir så himla glittrande bara han utesluts ur mitt liv. Utan jag är rätt ensam och eländig och har en inneboende känsla av att ingen vill ha mig. Jag förstår ju rent intellektuellt att det inte stämmer. Jag vet att jag har kvalitéer. Men den där känslan är svår att få bort. Jag är svinrädd för att dejta. Rädd att bli avvisad. Sårad. Förkastad. Svårt att hantera sånt. Blir jag dissad är det som att hela min existens ogiltigförklaras.

Borde gå ut och gå. Det kanske kan lätta på trycket aningens.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jag har "gjort slut" igen

Nu har jag gjort det igen. "Gjort slut". Vilket jag gjort typ 100 ggr förut. Försökt bryta upp. Sagt att det inte blir något mer. Men inte klarat av att hålla fast vid det ens en dag vissa gånger... Nu har jag inte sagt det på ett bra tag dock. För det har ju nästan ändå varit slut. Fast ändå inte.. Men vi ses mycket mer sällan, vi hörs mycket mer sällan. Och det går mer och mer åt det hållet. Jag försöker sakta frigöra mig. Och han har inte gjort några ansatser för att försöka få mig att stanna kvar.

Igår skulle vi dock ha setts. Han sms:a, fråga om jag ville ses. Jag sa ja. Men sen kom inget svar på en lång stund. Och jag blev frustrerad över att få vänta. Visste att om vi skulle ses så skulle han dyka upp sent på kvällen. Då det passar honom. Sen kom min mens hux flux. Och jag skrev att något kommit i vägen och att vi inte kunde ses.

Orka inte säga att jag faktiskt hade fått mens. För orkar inte kännas vid att han enkom vill ha mig till sex, och om jag sagt att jag fått min mens, hade han väl sagt att han förstår. Hade han tyckt om mig på riktigt hade han ju velat ses ändå. Och jag orkade inte med det avvisandet. Så därför sa jag inte att jag hade mens.

Well well..

Sen efter att jag avbokat sms:a jag igen efter en stund. Skrev att vi nog inte kan ses alls mer. Han fråga varför. Jag svara att jag är så jävla kär i honom och att jag inte orkar med att jag inte kan få honom helt. Och att jag måste bryta för att kunna leva vidare. Vilket ju är sant. Bortsett från att jag faktiskt inte vill ha honom helt jag heller. Men att jag säkerligen hade tagit emot honom om han gett sig till mig, pga de där jävla känslorna aldrig tycks försvinna.

I vilket fall svara han inte på det sms:et öht. Vilket jag antar visar hur lite han faktiskt bryr sig?

Jag måste verkligen försöka hålla i detta åtagandet nu. Att det verkligen ska vara slut. Och det känns som jag börjar komma mer till sans nu. Att nu är jag inte längre så obsessed vid honom, utan mest mer ledsen över hur jävla ensam jag är och hur gärna jag vill ha en pojkvän. Vilket ju åtminstone är en mer adekvat känsla än att vara besatt i någon som inte vill ha en, och som man faktiskt förstår inte ens är bra för en.

Fortsättning följer...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det är jobbigt

God morgon!

Vad skönt att ha sovit ut en natt, varit brist med sömn i veckan. Fullt ös på jobbet.

Vaknade och försökte att inte titta på mobilen det första jag gjorde. Men till slut var jag tvungen att titta för att se vad klockan är (borde skaffa en väckarklocka).

Inget samtal från honom. Inte på hela kvällen igår. 

I torsdags hade jag en dålig dag. Jag var svag. Så jag ringde till honom. Men han svara givetvis inte. Skickade ett sms istället och fråga vad han gjorde. Då var han i en annan stad med en vän. Han skrev att han sakna mig. Jag försökte ringa igen, inget svar. Sen ringde han en gång men jag missa att svara. Hade svårt att sova på natten, ringde honom flera gånger, inget svar....

Sen igår så hörde han inte av sig alls. Jag är så jävla trött på att jag bryr mig om honom så mycket. Att jag blir så fruktansvärt hang-up. Om jag bara hade sett ett missat samtal igår så hade jag mått bättre. Sett att han tänkt på mig. Känt mig bekräftat. Så jävla trött på att vara i behov av hans jävla gillande. 

För det kommer jag aldrig få. Jag kommer aldrig få honom helt och hållet. Jag kommer alltid endast få hans lillfinger. Han vill inte mer. Han saknar mig inte mer än så. Han har inget behov av mig mer än så. 

Det mest absurda är ju att jag inte vill ha honom fullt ut heller. Men hade han gett sig till mig hade jag säkert tagit emot honom ändå. För att jag är kär. Och för att jag är ensam.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Längtan

Jag vet inte hur mycket det är faktiskt honom som får mig så ur balans.. Till viss del givetvis. Men jag tror också det handlar mycket om min längtan efter närhet. Min längtan efter att ha någon. Jag har inte haft det på väldigt länge nu. Och jag gör mig inte bra ensam. Jag blir osäker. Faller ner i ett hål av självhat och ångest. Jag mår bättre när jag har någon. Jag vet allt det där med att man måste klara av att vara själv först för att sedan kunna ha en bra relation. Och jag klarar att vara själv. Jag har varit ensam aslänge nu. Men min själ är ärrad efter min uppväxt och helt och hållet hel blir jag aldrig. Så visst mår jag mkt bättre av att ha någon där, någon att prata med, någon som älskar mig och som jag kan älska. osv osv.

Jag längtar efter det nåt ofantligt mkt. Och inte blir det bättre av att jag i princip inga vänner har. Vänner kan ju annars liva upp tillvaron. Men inte ens det har jag att luta mig tillbaka mot.

Och han ger mig lite av det där som jag så gärna vill ha. Han ger mig lite av sin tid. Lite av sin närhet. Han säger att han älskar mig. Han säger att han bara vill ha mig. Att han saknar mig. Han säger massa fina ord, och dom landar fint i mitt hjärta. Men sen visar hans handlingar en helt annan sak. Att jag bara duger till sex. Att jag är tråkig att umgås med. Att jag är sist på priolistan. Och någonstans går jag ju med på att bli behandlad såhär, vilket inte förbättrar min självhatssituation.. Men ändå kan jag inte släppa. Min längtan är så jävla stark. Och den förankrar sig i honom.


För har jag inte honom. Så har jag ingenting. Bara mig själv och min ångest. Med honom är det iaf glimtar av fina stunder. Jag förstår att jag måste dumpa och gå vidare. Kanske finns nån som faktiskt vill vara med mig. Men det är bara så jävla svårt när mina känslor hela tiden spelar mig ett spel. Fruktansvärt jävla svårt.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg