Visar inlägg från februari 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Svårt

Det är svårt att inte höra av sig till dig. Varför vill jag ens höra av mig? För jag vill inte ses, men jag vill att du hör av dig. Vill att du visar att du bryr dig. Eller kanske bara vill att det ska hända något denna trista februarikväll. Rastlös, ångestfylld, seg. Liva upp mitt liv med något. Ring och spela lite på mina känslor. Ring och få mig att tänka på något annat än hur jävla tråkigt jag har det och hur jobbig min ångest är.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Allt som är dåligt med dig

Som konstaterat så är det uppenbart att jag inte helt bestämt mig för att ta död på det som är oss. Hör du av dig är jag inte sen med att svara, bjuda hit dig och ge av mig själv till dig.

Det första steget i att göra en förändring är att faktiskt bestämma sig, så får man ta resten sen. Jag måste bestämma mig för att lämna dig. I ett försök att öka min motivation till att göra just det så ska jag tänka på allt som jag ogillar med dig.

Så, vad är det nu som är så illa med just dig. Vad är det som gör att vår relation mest liknar en destruktiv känslostorm istället för en romantisk saga. Detta ska jag förtälja nedan:

1. Du ska alltid ha rätt. Oavsett vad som faktiskt är rätt (ja, jag vet att det kan vara subjektivt ibland). Huvudsaken är att du känner att du har rätt. Du har sjukt svårt för att vika dig. Jag antar att det skadar ditt sårbara ego.

2. Du ska tillfredsställas. Med dig känner jag alltid att jag måste ge av mig själv till fullo för att du ska vilja vara med mig. Tillfredsställa dig sexuellt, vara rolig, pratsam, intressant osv. Om inte jag tillgodoser dina behov så drar du. Jag vet inte hur mycket av denna känsla som ligger i min egna låga självkänsla. Jag vet dock att det inte är alla jag får denna känsla med.

3. Du har ingen empati. Okej, helt empatistörd är du inte, men du har helt klart nedsatt empatiförmåga. Om jag berättar om något jobbigt så svarar du antingen med ett "okej". Eller så börjar du prata om dig själv och dina upplevelser istället. Och i de stunder då jag varit som svagast, och verkligen behövt dig, så har du inte haft förmåga känna ömhet och empati inför mig, utan istället betett dig som ett jävla svin.

4. Du är grovt generaliserande. Du har sjukt svårt för nyanser. I din värld är allt svart eller vitt. Om jag gör något fel en gång, så har jag helt plötsligt reducerats till att vara enbart det felet, och allt annat bra jag gör har plötsligt försvunnit in i något svart hål. Jäkligt borderline-aktigt nu när jag tänker efter.

5. Du ska trycka ner och sätta på plats. Du är inte den där peppande, stöttande personen. Utan alla fel ska pekas på, granskas till minsta detalj och redogöras för så att man verkligen förstår vilken dålig person man är.

Detta var några punkter av fler. Nu kan ju fråga sig varför jag över huvud taget umgås med denna man. Jag har ställt mig samma fråga många gånger. Dels är det så att han givetvis har positiva sidor också, på tal om nyanser. Det handlar sannolikt också om mitt destruktiva anknytningsmönster, dåliga relationsförebilder (mina föräldrars fucket up förhållande), låg självkänsla osv osv osv.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ingen längtan

Han hörde av sig idag igen. Jag skrev förvisso först. Ett sms där jag tacka för igår och önska honom glad alla hjärtans dag. Han skrev ett sms och tackade tillbaka.
 
Lite senare ringde han. Jag svarade inte. Var med några vänner och åt. Sedan skickade han ett sms. Ett arg sms. Tydligen hade han förväntat sig att vi skulle ses idag pga alla hjärtans dag. Jag svarade att jag inte visste att han ville ses idag. Han svarade nåt om att det var lugnt. Jag skrev tillbaka ett lite passivt aggressivt meddelande om att jag trodde han hade fått sina behov tillgodosedda igår.
 
Saken är att han aldrig brukar vilja ses två dagar i rad. När han fått sitt brukar han vara rätt nöjd några dagar. Och jag är tvärt om. Får jag hans närhet vill jag bara ha mer. Får ett ännu större behov.
 
Det konstiga är att idag har jag faktiskt inte ens haft lust att träffa honom. Vet inte om jag känt så tidigare. Har givetvis tänkt på honom. Men som sagt, inte haft något behov av att ses. Hoppas det kan hålla i sig..

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vi sågs

Jag som skulle avhålla mig. Igår hörde han av sig igen. Ringde två ggr. Jag svarade inte, hade på ljudlöst och kolla film med en vän. Annars hade jag säkert svarat. 

Senare på kvällen sms:ade han. Frågade om vi kunde ses. Först svarade jag att det är en dålig idé och att han ska sluta fresta mig. Då skrev han att han var i närheten av mig. Jag kunde inte stå emot längre och sa att han var välkommen över. 

Han kom över. Vi hade sex. Bra sex. 

Det är uppenbart att jag dels inte helt bestämt mig för att utesluta honom ur mitt liv. Och det är dels uppenbart att jag är svag. Alldeles för svag. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jag är så jävla trött på att vänta på dig

Jag trodde hans stolthet skulle få honom att avvakta med att höra av sig. Jag hade fel. Han ringde redan idag. Jag blev givetvis glad. Han ville ses, ha sex.

Jag hade under funderat över strategier för hur jag skulle klara av att inte höra av mig. Dagen hade löpt på rätt bra. Varit effektiv på jobbet. Givetvis har jag tänkt på honom, men har ändå kunnat fokusera bra på arbetet. Sen var tanken att jag skulle komma hem, träna, laga mat. Så ringer han, när jag sitter på bussen hem.

Vi gör upp att vi ska träffas. Vi säger ingen tid, för det går inte bestämma tider med honom. Han ska ringa igen lite senare. Nu är klockan snart halv tio. Han har inte ringt igen. Och jag har gått och väntat på att han ska ringa. Inte riktigt kunnat slappna av utan gått i en väntan. En väntan som skapar ångest.

När jag funderade över strategier att avhålla mig att ringa så började jag tänka på allt som är jobbigt med honom. Tänkte att det är väl ett bra sätt att åtminstone upprätthålla motivationen att avhålla sig. Och en sak är att jag alltid sitter och väntar på att han ska höra av sig och väntar på att han ska komma. Han svarar aldrig direkt när man ringer. Utan jag får vänta på att han ringer tillbaka. Om han väl svarar när jag ringer så är det alltid med attityden "vad vill du eller". Om jag väntar, och låter han ringa först så har han en mjukare inställning.

Och nu sitter jag här. Och väntar igen. Behöver lägga mig snart, måste få mina timmar sömn. Vilket han är mkt väl medveten om. Får skicka ett mess om att jag lägger mig. Och vara frustrerad och irriterad över att han aldrig kan dyka upp i tid. Det kommer inte vara lätt att somna.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg