Just nu är det riktigt jobbigt att stå emot. Vill höra av mig. Vill "råka" skicka ett sms fel till honom. Bara höra av mig på nåt vis. Få någon form av kontakt.

Han har inte hört av sig. Och det hade i ärlighetens namn känts bättre om han åtminstone gjort det. Det hade gett mig bekräftelse. Att han tänker på mig också. Att han saknar mig.

Men det är väl det som är grejen. Han gör väl inte det. Om han hade gjort det hade han inte behandlat mig så som han gjort. Jag vet ju det. Men det ställs på sin spets nu. Och det gör ont. Så jävla ont.