Still going destuktiv..

Hej bloggen. Sjukt längesen jag skrev nåt här. Så hur går det med den fantastiska relationen med den fantastiska mannen. Åt helvete. rent ut sagt.

Jag har fortfarande inte klarat av att bryta. Och han är fortfarande lika svår.

Men jag har blivit bättre på att avhålla mig. Har lyckats klara mig flera veckor utan att ses. Flera dagar utan att prata med honom i telefon. Men ändå. Är jag obotligt kär på något sjukt vis. Trots att jag ser att han inte är en bra person. Trots att jag mycket väl vet att jag aldrig skulle vilja leva mitt liv med honom, eftersom han i vissa avseenden är riktigt jävla elak.

Ändå kan jag inte släppa honom.

Jag hade en mardröm här om dagen. Att det faktiskt på riktigt var helt slut mellan oss. HELT slut. Och han brydde sig inte ett skit, inte det minsta. Gick vidare som ingenting. Och jag som slitit mitt hår, under ett år försökt på alla sätt att få honom att gilla mig, stod där kvar, ensam, förlöjligad. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Och han brydde sig inte det minsta lilla... Kan inte minnas att jag någonsin mått så dåligt i en dröm. Vaknade och var helt hysterisk.. Sällan känslor dröjer sig kvar hos mig efter jag vaknat, men detta var sinneslöst.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Update

Längesedan jag var inne här nu.. Så hur går det då? Har jag lyckats bli kvitt min destruktiva relation? Dessvärre inte. Jag har inte klarat av att avhålla mig. Inte klarat av att bryta.


Ensamheten är för jobbig. Jag vill ha hans närhet. Vill inhalera hans kroppsdoft och känna hans tyngd mot min kropp.

Vår relation börjar dock bli allt mer infekterad. Jag stör mig. Stör mig på att han är så jävla elak ibland. Stör mig på att han är nöjd efter att ha kommit i mig, att han inte vill umgås mer. Att han blir rastlös och vill dra. Att det alltid är nåt annat som lockar mer.

Och jag klarar inte av att hålla käft. Jag klagar. Han blir sur. Relationen blir infekterad. Jag försöker lämna gång på gång, men kommer ständigt tillbaka.

Jag är fortfarande övertygad om att jag måste lämna. Men hur fan ska jag klara av det? Mina känslor löper amok och jag hör alltid av mig. Hanterar inte emot känslostormarna.. Hur gör man?

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Svårt

Det är svårt att inte höra av sig till dig. Varför vill jag ens höra av mig? För jag vill inte ses, men jag vill att du hör av dig. Vill att du visar att du bryr dig. Eller kanske bara vill att det ska hända något denna trista februarikväll. Rastlös, ångestfylld, seg. Liva upp mitt liv med något. Ring och spela lite på mina känslor. Ring och få mig att tänka på något annat än hur jävla tråkigt jag har det och hur jobbig min ångest är.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Allt som är dåligt med dig

Som konstaterat så är det uppenbart att jag inte helt bestämt mig för att ta död på det som är oss. Hör du av dig är jag inte sen med att svara, bjuda hit dig och ge av mig själv till dig.

Det första steget i att göra en förändring är att faktiskt bestämma sig, så får man ta resten sen. Jag måste bestämma mig för att lämna dig. I ett försök att öka min motivation till att göra just det så ska jag tänka på allt som jag ogillar med dig.

Så, vad är det nu som är så illa med just dig. Vad är det som gör att vår relation mest liknar en destruktiv känslostorm istället för en romantisk saga. Detta ska jag förtälja nedan:

1. Du ska alltid ha rätt. Oavsett vad som faktiskt är rätt (ja, jag vet att det kan vara subjektivt ibland). Huvudsaken är att du känner att du har rätt. Du har sjukt svårt för att vika dig. Jag antar att det skadar ditt sårbara ego.

2. Du ska tillfredsställas. Med dig känner jag alltid att jag måste ge av mig själv till fullo för att du ska vilja vara med mig. Tillfredsställa dig sexuellt, vara rolig, pratsam, intressant osv. Om inte jag tillgodoser dina behov så drar du. Jag vet inte hur mycket av denna känsla som ligger i min egna låga självkänsla. Jag vet dock att det inte är alla jag får denna känsla med.

3. Du har ingen empati. Okej, helt empatistörd är du inte, men du har helt klart nedsatt empatiförmåga. Om jag berättar om något jobbigt så svarar du antingen med ett "okej". Eller så börjar du prata om dig själv och dina upplevelser istället. Och i de stunder då jag varit som svagast, och verkligen behövt dig, så har du inte haft förmåga känna ömhet och empati inför mig, utan istället betett dig som ett jävla svin.

4. Du är grovt generaliserande. Du har sjukt svårt för nyanser. I din värld är allt svart eller vitt. Om jag gör något fel en gång, så har jag helt plötsligt reducerats till att vara enbart det felet, och allt annat bra jag gör har plötsligt försvunnit in i något svart hål. Jäkligt borderline-aktigt nu när jag tänker efter.

5. Du ska trycka ner och sätta på plats. Du är inte den där peppande, stöttande personen. Utan alla fel ska pekas på, granskas till minsta detalj och redogöras för så att man verkligen förstår vilken dålig person man är.

Detta var några punkter av fler. Nu kan ju fråga sig varför jag över huvud taget umgås med denna man. Jag har ställt mig samma fråga många gånger. Dels är det så att han givetvis har positiva sidor också, på tal om nyanser. Det handlar sannolikt också om mitt destruktiva anknytningsmönster, dåliga relationsförebilder (mina föräldrars fucket up förhållande), låg självkänsla osv osv osv.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ingen längtan

Han hörde av sig idag igen. Jag skrev förvisso först. Ett sms där jag tacka för igår och önska honom glad alla hjärtans dag. Han skrev ett sms och tackade tillbaka.
 
Lite senare ringde han. Jag svarade inte. Var med några vänner och åt. Sedan skickade han ett sms. Ett arg sms. Tydligen hade han förväntat sig att vi skulle ses idag pga alla hjärtans dag. Jag svarade att jag inte visste att han ville ses idag. Han svarade nåt om att det var lugnt. Jag skrev tillbaka ett lite passivt aggressivt meddelande om att jag trodde han hade fått sina behov tillgodosedda igår.
 
Saken är att han aldrig brukar vilja ses två dagar i rad. När han fått sitt brukar han vara rätt nöjd några dagar. Och jag är tvärt om. Får jag hans närhet vill jag bara ha mer. Får ett ännu större behov.
 
Det konstiga är att idag har jag faktiskt inte ens haft lust att träffa honom. Vet inte om jag känt så tidigare. Har givetvis tänkt på honom. Men som sagt, inte haft något behov av att ses. Hoppas det kan hålla i sig..

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg